Gott Nytt År på er! Så var det ett nytt år igen. Ibland känns det som om åren bara rusar förbi. Jag gör inga nyårslöften, men skall göra mitt bästa att ta bättre hand om mig själv detta år. Man tror liksom att man är gjord av stål och kan göra allt man bara vill. Men riktigt så funkar det ju int. 

År 2018 var ett hektiskt år på alla sätt. Det började med källarrenovering vecka 5, som utan tvekan har tagit mycket energi. Bara att i fem månader leva utan dusch, tar på krafterna. Fick min bästa födelsedagspresent ever, nämligen en fungerande dusch passligt till sista juni.  Att hela tiden organisera, ringa efter olika byggkilar, beställa material, budgetera, dammsuga byggdamm och planera vart man skall duscha i veckan, är inte nåt jag kommer att sakna. Det gick liksom att leva med det när man var mitt uppe i det, men har nog påverkat min energinivå, mer än jag vill erkänna.

I februari började vi med omorganisation på jobbet, vilket även det var påfrestande på många sätt. Osäkerhet, rädsla, tvekan beskriver känslan under hela februari. Fr.o.m. första april var vi igång med ny organisation och nya ansvarsområden. Retail branschen lever under ständig utveckling och det gäller att vara med i matchen om man vill lyckas. Det krävs hela tiden utveckling och kunskap att kunna göra saker på nya sätt. Att fastna i det gamla är livsfarligt, för nu går det fort. Med nya arbetsprocesser, ny kravställning och nya möjligheter till förbättring är vi på banan igen.

Mars var en vintermånad med otroligt mycket snö och sol. Kommer inte ihåg en mars med så många soliga dagar. Borgå å var på helgerna proppfull av soldyrkande Borgåbor. Underbart vårvinterväder!

 

I april kom våren med stormsteg. Snön smalt på två veckor och det blev så varmt så fort, att det kändes som om vi inte hade någon vår alls. Minns att jag var uppe i Levi i början av april och när jag kom hem var typ all snö borta. Maj kom med sommarvärme redan 17.5.

Maj var så otroligt fin att jag nästan blev rädd att vi inte skulle få nån sommar alls. Men så fel jag hade. Vi hade värsta sommarvärmen från maj till augusti. Otrolig sommar! Torrt, varmt, soligt! Regnade rekordlite, vilket syntes på alla växter som led av torkan. det bästa med maj var ändå min systers fina bröllop! Strålande sol, 24 grader, Dansholmen. En perfekt dag på alla sätt och vis!

Trädgårdsjobbet var igång från maj till oktober i år. Fick några nya kunder i Degerö i Helsingfors och några i Borgå. Man hinner ju bara med några få projekt eftersom jag jobbar heltid inom handeln. Men man försöker göra det bästa av det. Gillar båda jobben och försöker kombinera dem så gott det går.

Hösten var överlag tung. Det känns som om jag har minnesluckor, för kommer inte ihåg typ nånting från hösten just nu. Var extremt trött hela tiden och orkade med nöd och näppe sköta jobbet. I december fick jag äntligen medicinsk hjälp, eftersom det kom fram att jag led av järnbrist, anemi. Hade inte ens tänkt tanken på att det kan vara det, fast klockorna borde ha ringt. Jag har ju även för många år tillbaka haft samma diagnos. Men man tror så lätt att det bara beror på stress och att man har mycket omkring sig.

Levi World Cup var nog höstens höjdpunkt. Första gången som jag var live på plats, wau, skulle definitivt göra om det. Den extremt varma hösten tänkte ställa till det för arrangörerna, men men sparad snö från vintern 2017, kunde tävlingen bli av.

Sorgen efter min moster lever sitt eget liv. Kommer ofta på mig själv att jag tänker på henne. Stunder från barndomen då vi cyklade upp till berget. Doften av färska havresemlor efter skolan. Alltid ett vänligt bemötande. Minnesstunden lö 22.12. var fin och jag kommer alltid att ha Gun i mitt minne. Så fin och varm människa.

Julen gick som i dvala, gjorde inget av det jag brukar göra. Ibland måste man bara lämna allt för att ladda batterierna. Jobbet var extra påfrestande, känslan att hela tiden ligga efter gör inte saken bättre. Fem dagar ledigt under julen var riktigt skönt måste jag säga. Mellandagarna är lugnare på kontoret än vanligt, så hann ikapp med todo-listan.

Farmor min blev snabbt dålig under julen. Pratade en sista gång med henne på julafton men märkte nog då att den sista dagen närmar sig. Hälsade på henne några gånger på mellandagarna, men fick ingen kontakt med henne. På kvällen 1.1.2019 lämnade hon oss och gick vidare till nästa värld.

Nu blickar jag framåt, mot ett bättre hälsosammare år. Min kompis cancer behandlingar är på slutrakan vilket är det bästa som kan hända just nu. Två cytostatika kvar och strålbehandling ännu under mars månad. Man känner sig så hjälplös att inte kunna göra nåt, inte hjälpa till, bara finnas till.

Idag utlovas strålande januari sol, tänker passa på att ladda lite D-vitamin med att kanske ta en skidtur och en promenad i det vackra vintervädret!

Sköt om er!

-malin-