Idag var det min sista dag i Margretebergsparken. Vart tog alla veckor vägen? Hur kan det gå så snabbt. Skötsel av vedartade växter, var även den allra sista praktikperioden i min utbildning. Jag kan inte riktigt fatta att det är sant. Har kämpat med att få skolan att gå ihop med jobbet nu i snart två år. Så känslan är ganska befriande!

Sista dagen fick jag beskära allt möjligt. Vi var många på jobb idag, då det på tisdagen började tre nya praktikanter. På torsdagen jobbade vi med ett område som anlades ifjol. Det är en sk. uppvisning av olika häckväxter, både formklippta och friväxande av både löv- och barrväxter.

Började dagen med att beskära en lönn. Den skall ju enligt alla konstens regler beskäras under JAS perioden, då den liksom björk och körbär hör till de träd som blöder kraftigt om man beskär på våren. I parken beskärs det lite då man har tid. De har ju gjort detta länge, så vet väl vad vad trädet tål. Jag skulle kanske ha väntat tills sommaren, men men…

Tre nedersta grenar beskar jag bort, för att höja upp stammen ytterligare.

Även pelaralen intill fick sig en omgång. Tog även här bort de lägsta grenarna, för att få en bättre form på trädet.

Beskar även en mindre klotpil, var jag tog bort de grenar som hänger för lågt. De blir bara i vägen då man klipper gräset, och gräsklipparen skadar lätt grenarna. Försökte även hålla den runda formen, och toppade lite av de grenar som vuxit för fort. Med små knep kan man verkligen göra en stor skillnad.

Två bukettapel med stickiga tornar beskar jag ner ganska kraftigt. Vissa skott hade skjutit iväg alldeles för fort. Vill man få en tät buske, skall man beskära ovanför en knopp där man vill att busken förgrenas. På det sätt styr man åt vilket håll grenen kommer att växa. Jag gillar att beskära, man ser resultatet genast och det blir så snyggt.

Trimmade en liten viburnum buske, som hade en bra form från förrut. Tog bara bort nåt skott som vuxit snett in i busken.

Beskar bort några av de översta grenarna från två st. hängalmar. Man vill ju inte att de skall växa så mycket på höjden, bättre att få grenarna att falla ner, som är karakteristiskt för ulmus glabra Pendula.

Efter detta projekt var det dags att ta itu med häckrabatten. De andra höll redan på att kanta gräset och kratta sandvägen framför. Märta kom först och berätta hur de  skulle beskäras. Det finns ju lite olika alternativ. Vilka skall vara friväxande och vilka formklippta.

Efter att vi fårr klart hur de skall beskäras, var det bara att ta fram sekatören och häcksaxen. Utöver verktygen behöver man ett vältränat öga för att få en rak linje. Vid längre häckar är det bra att använda linjeband.

För tillfället är plantorna ganska små, så man kanske inte ser hur de kommer att se ut ännu. Men idéen tycker jag är fin. Det är många som vill hitta alternativa häckväxter till häckhagtorn, som är så stickig att jobba med. Nu gäller det bara att ha tålamod med dessa plantor och beskära dem så de förgrenar sig nertill. Ölandstoken får hålla sin naturliga form. Vi beskär endast de äldsta grenarna nertill, en sk. föryngringsbeskärning. Måbär, blåtry och glansoxbär formklipps medan syrenen, häggmispeln och slånaronian får vara friväxande och höga. Men även de friväxande  skall beskäras ändå från små, för att få dem att förgrenas och bli täta även nertill.

Det finns 8 olika plantor att se här.

• Ölandstok, Pensashanhikki, Dasiphora fruticosa
• Måbär, Taikinamarja, Ribes alpinum
• Blåtry, Sinikuusama, Lonicera caerulea
• Glansoxbär, kiiltotuhkapensas, Cotoneaster lucidus
• Norrlandssyren, Puistosyreeni, Syringa x henryi
• Syren, Pihasyreeni, Syringa vulgaris
• Slånaronia, Koristearonia, Aronia x prunifolia
• Häggmispel, Isotuomipihlaja, Amelanchier spicata

”Inlärning i arbete” fortsätter och denna vecka har vi beskurit lite ett som annat. Skötsel av vedartade växter är ju det jag skall fokusera på under min praktik på Margretebergsparken, och det har varit en lärorik vecka. Har fått beskära allt från träd till vidjehortensia till klätterväxter till rosenbuskar. 

På tisdagen efter påsk fortsatte vi alla tre i Lakka området där vi blev lite på hälft innan påsk. Torsdagen innan påsk började vi med att beskära ölandstok, det var den morgonen som det hade snöat blöt snö. Så nu fortsatte vi med resten av ölandstoken och några olika spireor. De har inte blivit beskurna på väldigt många år, så det var på tiden. Passade också på att kapa av de nedersta grenarna på en makedonisk tall, som nästan hängde i marken. Att stamma upp ett träd gör så stor skillnad, det ser genast mer ombonat ut och trädet kommer verkligen till sin rätta. Lite före och efter bilder från det området.

På eftermiddagen hann vi dessutom snygga till ett annat område som strax kommer att förnyas. Det kommer att komma en ny stenfirma som skall bygga området. Vet inte ännu om de vill byta ut växtligheten eller om de får vara kvar. Jag hoppas förstås att de endast skulle bygga om gångar, murar och kanter och låta de fina växterna vara. Nu beskar vi hortensior och spireor av olika slag, stammade upp granar, krattade marktäckare och sandgångar. Gjorde också en rejäl förynringsbeskärning på en schersmin.

Syrenhortensiornas utblommade blommor klippte jag bort så kvar blev bara pinnar. Hortensian blommar på nya årsskott, och tål hård beskärning. En tumregel är att lämna kvar 1-2 knoppar från fjolårets beskärning. Men har man en formklippt uppstammad hortensia, krävs en lite hårdarev beskärning.

Här klippte vi ner alla rosenslide som är en 30-40 cm hög perenn. Genast snyggare då allt ris kom bort. Gillar även marktäckaren Vinca minor. Den är vintergrön och sprider sig snabbt på större ytor. Så den jag jag rekommendera om man t.ex. vill täcka ytor under buskar och träd, eller annars bara minska gräsmattan till förmån för perenner.

Vinca minor – Vintergröna – Pikkutalvio

På onsdagen var också min klasskompis Kreetta med, nu stod almallén i turen. En del grenar börjar bli ivägen för vägen, så vi tog bort nedersta grenar och formade dem lite snyggare. Viktigt då man beskär träd att man först kollar på trädet från alla håll. Annars kan man göra rikigt stora missar. Det viktigaste är åndå att först ta bort tyngden från grenarna, så man inte skadar grenkragen intill stammen. Så kapa alltid av en gren ca 30 cm från stammen. Annars skommer den tunga grenen att skada stammen och riva upp ett långt sår på själva stammen, vilket inte är bra. Man skall alltid sträva efter ett så litet och snyggt sår som möjligt.

AFTER – Visst blev det bättre nu?

Efter att vi snyggat till almarna, hann vi dessutom delta i en maskinuppvisning som ordnades för första årets studeranden. Konetalo Vainikka var där och demonstrerade deras olika maskiner.

Efter lunchen gjorde vi en lätt beskärning i Mustila området.

På torsdagen fortsatte jag i Mustila området med att kratta och snygga till dikseskanter. Efter det hann jag med förynringsbeskärning av rosenbuskar. Buskarna var riktigt risiga och hade en massa döda kvistar. Det var lite stickigt, men med rätt handskar och verktyg gick det bra. Blev faktiskt rätt nöjd med slutresultatet 🙂 Lite konstigt är det dock att det nång gång planerats en rosenhäck intill en lekpark. Men kanske det finns nån mening med det också, vem vet 🙂

Nu blir det en veckas paus från parken, för jag kommer att åka till Island idag.
Blev tillsammans med fem andra elever antagen till en studieresa  till Island, var det samlas studerande från andra nordiska länder. Spännande!

Skall försöka hinna blogga lite även därifrån, så ha de bra tills dess.

-malin-

Om det var sol och fint igår, så var det lite andra bullar idag! Drog upp persiennerna imorse och det var så vitt och fint där ute… Ska man va riktigt ärlig så hade man nog kunnat skippa denna snö! 

Men, inom denna branch jobbar man oberoende väder! Det var bara att klä sig varmt och åka iväg mot Esbo!

Idag fokusera vi på att beskära buskar. Var inne på ett leverantörsområde och beskära dvärg-, rosen- och björkspirea. Gjorde rejäla föryngringsbeskärningar och klippte ner allt. Det var nödvändigt då detta inte gjorts på väldigt många år. Klippte även ner några ölandstok, som såg rätt risiga ut. Det kan ju ta en tid innan de kommer opp på nytt, men lite luft och sol till andra växter intill skadar ej.

På måndagen började jag min sista praktikperiod i Margretebergsparken intill skolan. Skötsel av vedartade växter heter kursen, så nu skall jag lära mig allt om beskärning! Kommer att jobba ca fem veckor i parken och är glad att jag valde parken, som har väldigt omväxlande buskar och träd. 

På måndagen började vi med att beskära spirea, både norsk- och björkspirea. Måste medge att det kändes lite hopplöst när vi började med Kreetta, men efter en dag var vi nästan klara. Ordinarie personalen börjar jobba i parken först om en vecka, så vi är på tumis denna vecka. Kaisa som är vår handledare kom förbi igår, och hon frågade nog genast att nu använde vi väl röjsåg till detta område? Öö, nej det gjorde vi inte, för vi är ju nya på jobbet och vet ju typ inte ens var verktygen finns. Så vi körde manuell beskärning, vilket klart blir snyggare men det tar lite längre tid och är mycket tyngre för kroppen. Men vi fick oss ett bra träningspass i början på veckan 🙂

I framkanten av rabatten fanns en ganska risig norsk spirea som vi först tog ner. Grenarna var riktigt torra så det var bara att ta ner allt, så nytt liv får chans att komma upp från roten.

Oj oj oj, här fanns det björkspirea! Det var nog vår första tanke när vi såg detta hav av björkspireor. Man kom inte ens in i buskaget och nästan alla grenar låg längs marken. Först började vi med att gallra, dvs. ta bort de äldsta och torraste grenarna. Men, märkte ganska fort att vi måste ta ner allt. Dessa har inte blivit beskurna på väldigt måmga år, skulle tippa på närmare 10 år. Björkspireor mår bra av att beskäras till roten var 4-5 år, så nya skott kommer upp.

På måndagskvällen var det storm i södra Finland och stormen hade varit fram även i parken. Badtunnans pipa hade fallit omkull, så det var riktigt kraftiga vindar från nordväst.

Grenarna samlade vi längs vägen, så reviret kommer åt at hämta dem. Skolan har tagit ner ett större träd och samlat lite grenar i högar, som skogsreviret lovat hämta bort. Det är fråga om så stora mängder, så bättre att flisa sönder än samla i kvistkomposten.

Efter vårt spirea-projekt snyggade vi till en hassel (corylus avellana), som nån hade beskurit lite konstigt. Man hade lämnat kvar en massa tappar, vilket man inte skall göra. Så vi sågade bort 2 st. tjocka gamla stammar, som gnavade mot andra grenar.