Idag var det min sista dag i Margretebergsparken. Vart tog alla veckor vägen? Hur kan det gå så snabbt. Skötsel av vedartade växter, var även den allra sista praktikperioden i min utbildning. Jag kan inte riktigt fatta att det är sant. Har kämpat med att få skolan att gå ihop med jobbet nu i snart två år. Så känslan är ganska befriande!
Sista dagen fick jag beskära allt möjligt. Vi var många på jobb idag, då det på tisdagen började tre nya praktikanter. På torsdagen jobbade vi med ett område som anlades ifjol. Det är en sk. uppvisning av olika häckväxter, både formklippta och friväxande av både löv- och barrväxter.
Började dagen med att beskära en lönn. Den skall ju enligt alla konstens regler beskäras under JAS perioden, då den liksom björk och körbär hör till de träd som blöder kraftigt om man beskär på våren. I parken beskärs det lite då man har tid. De har ju gjort detta länge, så vet väl vad vad trädet tål. Jag skulle kanske ha väntat tills sommaren, men men…
Tre nedersta grenar beskar jag bort, för att höja upp stammen ytterligare.
Även pelaralen intill fick sig en omgång. Tog även här bort de lägsta grenarna, för att få en bättre form på trädet.
Beskar även en mindre klotpil, var jag tog bort de grenar som hänger för lågt. De blir bara i vägen då man klipper gräset, och gräsklipparen skadar lätt grenarna. Försökte även hålla den runda formen, och toppade lite av de grenar som vuxit för fort. Med små knep kan man verkligen göra en stor skillnad.
Två bukettapel med stickiga tornar beskar jag ner ganska kraftigt. Vissa skott hade skjutit iväg alldeles för fort. Vill man få en tät buske, skall man beskära ovanför en knopp där man vill att busken förgrenas. På det sätt styr man åt vilket håll grenen kommer att växa. Jag gillar att beskära, man ser resultatet genast och det blir så snyggt.
Trimmade en liten viburnum buske, som hade en bra form från förrut. Tog bara bort nåt skott som vuxit snett in i busken.
Beskar bort några av de översta grenarna från två st. hängalmar. Man vill ju inte att de skall växa så mycket på höjden, bättre att få grenarna att falla ner, som är karakteristiskt för ulmus glabra Pendula.
Efter detta projekt var det dags att ta itu med häckrabatten. De andra höll redan på att kanta gräset och kratta sandvägen framför. Märta kom först och berätta hur de skulle beskäras. Det finns ju lite olika alternativ. Vilka skall vara friväxande och vilka formklippta.

Efter att vi fårr klart hur de skall beskäras, var det bara att ta fram sekatören och häcksaxen. Utöver verktygen behöver man ett vältränat öga för att få en rak linje. Vid längre häckar är det bra att använda linjeband.

För tillfället är plantorna ganska små, så man kanske inte ser hur de kommer att se ut ännu. Men idéen tycker jag är fin. Det är många som vill hitta alternativa häckväxter till häckhagtorn, som är så stickig att jobba med. Nu gäller det bara att ha tålamod med dessa plantor och beskära dem så de förgrenar sig nertill. Ölandstoken får hålla sin naturliga form. Vi beskär endast de äldsta grenarna nertill, en sk. föryngringsbeskärning. Måbär, blåtry och glansoxbär formklipps medan syrenen, häggmispeln och slånaronian får vara friväxande och höga. Men även de friväxande skall beskäras ändå från små, för att få dem att förgrenas och bli täta även nertill.

Det finns 8 olika plantor att se här.
- Ölandstok, Pensashanhikki, Dasiphora fruticosa
- Måbär, Taikinamarja, Ribes alpinum
- Blåtry, Sinikuusama, Lonicera caerulea
- Glansoxbär, kiiltotuhkapensas, Cotoneaster lucidus
- Norrlandssyren, Puistosyreeni, Syringa x henryi
- Syren, Pihasyreeni, Syringa vulgaris
- Slånaronia, Koristearonia, Aronia x prunifolia
- Häggmispel, Isotuomipihlaja, Amelanchier spicata