Att vandra i bergen är en av de bästa terapiformer som finns. Landskapen, luften, naturen, vinden gör under enligt mig. Att bara få ströva omkring längs slingrande stigar och andas in den rena islandsluften, gör en alldeles varm inombords. Andhämtningen anpassar sig efter alla stigande sluttningar och branta backar och alla sinnen man har, tar in intryck från den rena naturen. Reykjadalur var definitivt värt ett besök!

På onsdagen startade vi dagen med en lektion om hur man bygger stenhus. Föreläsaren var stenhuggaren Gudjon Stefan Kristinsson. Samma kille som var med oss då vi praktiskt byggde stenmuren dagen innan. Efter föreläsningen hann vi ta en rundvandring på skolans område var de byggt lite olika formers stenhus och -broar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter lunch startade vi vår vandring upp till Reykjadalur. Vi startade från skolan och vandrade upp till själva bergsmynningen. Den streckan var ca 3 km lång. Den tyngsta sträckan var nog i början, man fick nog sluta prata i ett skede. Men oj vad skönt det var då man kom upp för de brantaste backarna. 

Vi startade dagen i molnigt väder, men de hade utlovat regn, så vi var alla glada för vädret. Ju längre upp i bergen vi kom, desto finare väder blev det. När vi väl kom upp till de heta källorna, kom solen fram. Att få bada i de 40 graders varma källorna i solsken och med härliga klasskompisar, det är nåt man inte glömmer i första hand. Är så otroligt tacksam att vi fick chansen att uppleva detta.

Efter att vi badat var det dags att vandra ner igen. Det var nog lättare att vandra hem, men lite seg var man i benen då man skulle ”bromsa” ner för alla backar. Tack och lov var det inte regn, för då skulle det varit riktigt halt.

Överallt längs stigen så man heta källor. Den heta ångan syns på långt håll. Lite svårt har jag med svavel lukten, speciellt då man går igenom stora ångmoln. Svavel luktar lite som ruttna ägg, så inte helt angenäm lukt. Vissa heta källor är markerade med varningsband och skyltar, så inte turisterna skall gå för nära. De vita fläckarna runt källan är faktiskt otroligt heta, så det händer att folk får brännskador om man går för nära.

13 km sa min Iphone att vi gått, så en lite längre rutt än mina ben är vana vid. Men oj, så gott det gjorde. Lite kändes det i benen dagen efter, men det är ju ett bra tecken att man rört på sig.

-malin-