Idag är det sö 24.3. Idag steg solen upp kl 6.15. Härligt ljusa dagar har vi framför oss. Men ute känns det ännu som vinter. Gården är full av snö, har en grym läntan till våren. Men idag skall jag ut och beskära träd, för första gången i år. Kan knappt vänta att få gräva fram sekatören och sågen igen 🙂

Vintern bara fortsätter känns det som. Månader som årets mars, undrar jag varför man inte bor i södra Sverige, eller kanske Danmark. Där har de full vår och kan redan se vårlökar titta upp efter vintern. Jag följer en massa olika trädgårdssidor och man blir bara så inspirererad av alla bilder och vill bara själv få sätta igång med trädgården.

Mars månad har varit en ganska vanlig vårvintermånad skulle jag vilja påstå. Kollade just på bilder från mars -18, och det såg typ het lika ut, kanske lite mindre snö hade vi denna tid ifjol. Men i fjol var det exeptionellt härligt vårväder. Tror det var sol typ alla dagar. Minns att Borgå å var full av människor som var ut och promenerade. I år har de fina dagarna inte varit många. Däremot har vi haft mulet, regn och ganska blåsigt väder fram tills nu. Men idag skiner solen från en klarblå himmel! Nu får det banne mig bli varmt och soligt, så snön börjar smälta.

Idag skall ett av mina äppelträd beskäras. De andra klippte vi till på hösten, men ett blev kvar. Det är egenbtligen inte alls snyggt, det har i tideran blivit helt fel beskuret. Så jag är lite i valet och kvalet, om jag alls skall ha kvar det. Det står på östra sidan av gården, där jag egentligen aldrig spenderar tid. Trädet ger bra insynsskydd från gatan men växer så högt, då huset skuggar det. För att får ordning på det, måste det nog beskäras ganska rejält. Kanske jag ger det en chans ännu, åtminstone får det stå kvar ett år till.

Grönväxterna ropar efter ny mylla, det måste jag absolut fixa under veckan. Har varit så mycket jobb med långa dagar, så man inte hunnit ta hand om sina växter heller. Köpte en ny fjädernejlika här om dagen, visst är det fin?

Men ha en fin söndag allihopa!

-malin-

Idag har vi tagit farväl av min moster, som alltför tidigt fick lämna oss. Kvar finns bara minnet av en härlig person, en snäll, omtänksam, vänlig själ som alltid satte andra framför sitt eget behov. Har endast varma minnen kvar och så kommer det att förbli. En riktig förebild att minnas!

Sorgbuketten ville jag göra själva, tyckte det blev mer personligt. Jag minns att jag som liten varit med i min mosters trädgårdsland och beundrade redan som liten alla fina blommor i hennes trädgård. Jag minns stenpartiväxterna bland de stora stenarna i entrén. Jag minns att hon ofta var ute och skötte om sin trädgård uppe på berget och att hon hade ett stort intresse för växter. Kanske det var just därför det betydde så mycket att binda ihop buketten. Tänkte på alla minnen från barndomen. Valde att göra en ganska vintrig och vit bukett, med tanke på julen och snön där ute. Vita nejlikor och prärieklockor tillsammans med vaxblommor, brudslöja och barrväxter.

Begravningar är så otroligt ledsamma, undrar var alla tårar kommer ifrån. Ögonen känns ännu helt konstiga och torra efter alla tårar. Men det är inget man kan undvika, de bara kommer. Ibland undrar jag om begravningar är nödvändiga, kunde man ändra på traditionen. Men precis som min gumor sa igår, så är det ett sätt att minnas och ta ett sista farväl. Ett sätt att minnas allt det fina. Det blir så konkret och kanske man på nåt konstigt sätt samlar kraft att fortsätta framåt och acceptera livets realitet.

Vila i frid, en själ säger aldrig farväl

-malin-

Första snön är alltid speciell. Efter en lång och mörk höst, lyser snön upp allting och man blir bara så glad av allt det vita. I år föll första snön natten till första advent, sö 2.12. Vad är mysigare än att få tända ljuset vid frukosten och beundra de fina landskapet? Kan ännu idag,  tre veckor senare, minnas känslan av ljus. 

Fick en liten påminnelse av en bekant att jag inte bloggat på länge. Och visst hade hon så rätt. Mitt senaste inlägg publicerades på tok för länge sen, skall försöka ändra på det från och med nu. Vet egentligen inte vad min långa paus beror på. Jag har ju bara ett jobb att tänka på nu, eftersom trädgården gått i vila. Å andra sidan är december en ganska hektisk månad inom retail, så det har varit full rulle kan man säga. Julförsäljningen startar till Black Weekend i slutet av november, sedan håller det på tills trettondag då rean börjar vara slutsåld.

Men men, nu skall jag ta och uppdatera lite oftare i alla fall 🙂

Ha de fint!

-malin-

Jag gillar att variera mina höstkrukor varje år. En del kör med samma upplägg år efter år, men jag är den mer ombytliga sorten i detta fall. Jag tycker om att testa nya växter i nya krukor, för att kanske utveckla nåt extra fint. Förändring är bra på många sätt, utan förändring stannar utvecklingen och man ser inte möjligheten till förbättring. 

I år valde jag att lämna ute mina tunga betongkrukor över vintern. På sommaren fick jätteverbenan ena krukan och en vanlig verbena den andra. Efter deras blomning i september planterade jag olika sorters ljung, Heuchera och rödbladig batat som nu tyvärr tagit skada av frosten. Den flick jag klippa ner ganska fort.

Heuchera i olika sorter hör till höstens favoriter. De flesta alunrot har jag just i kruka för att kunna flytta runt dem under olika säsonger. På våren är de sena med att vakna, då får de stå inne i växthuset för att snabbare komma igång. På sommaren får de en plats i skuggan, då de inte gillar direkt sol. Speciellt inte om de är i kruka. Då krävs en regelbunden bevattning. Jag har några alunrot i en solrabatt vid infarten, och de trivs bra på sin plats. Däremot har en del tagit skada av vintern, då de är rätt känsliga i vårt omväxlande klimat. Också det är en orsak att ha dem i kruka istället, så de får övervintra i garaget.

Heuchera Citronelle är fin tillsammans med andra rödbladiga växter.

Heuchera ´Rio´gillar jag kanske mest av alla mina Heuchera just nu. Den rödorange bladfärgen passar fint till svart.

Heuchera ´Northern Exposure ´Lime´hittade jag om jag minns rätt på vårens trädgårdsmässa i Helsingfors. Den har lite bleka blad, men fyller ganska fort upp en större kruka. Den här har jag nyss delat och därför ser den lite fnuttig ut ännu.

Calluna finns det ett brett utbud av. Själv fastnade jag mest för den grönbladiga sorten i år. Tycker den passar fint i mina svarta krukor på trappan.

Idag är det söndagen den 4 november. Solen skiner, ute är det ca 8 plusgrader och svag vind. Det låter som en bra dag att göra lite trädgårdsskötsel. Skall börja dagen mend att rensa några rabatter hos en kund, för att sedan så lite gräsmatta hos en annan kund. Mina egna körsbärsträd får vänta på beskärning ännu. Sedan jag blev företagare, får min egen gård lida en aning för den kommer alltid till sist. Men det gör inget, ännu utlovad plusgrader en lång tid framåt 😊

Ha en skön söndag!

-malin-

Oktober har i år bjudit på den mest färgsprakande naturen på länge. Den heta torra sommaren har gjort att växterna fått lysa lite extra i år. Dessutom har vi haft många soliga dagar, vilket gjort naturen till ett nytt uterum. Man har sett extra många som bara går omkring och njuter av alla fina träd och växter. 

Idag är det sö 28.10. och tyvärr har alla löv nu fallit ner. Jag har inte hunnit blogga en ända gång i oktober. Den största orsaken är nog jobbet, eller jobben. Jag tog ganska sent emot ett större uppdrag här i Borgå, men den gården börjar nu vara på slutrakan. Skall ännu så gräsmatta och kalka jorden. Har också lite jobb kvar på en skötselgård jag arbetar med. Har ännu inte påbörjat lövkrattningen, men som tur utlovas en varmare period nu, så skall nog hinna i kapp med den gården nu i november. En annan gård i skärgården skall ännu få ett nytt växthus, så kunden kommer igång med att odla genast på våren. Idag skall jag mäta upp ytan och beställa nät runt hela området, så inte hjortarna äter upp allt.

Sorbus ´Dodong´måste vara ett av mina favoritträd. I år är det just ullungrönnen som stått för den mest intensiva höstfärgen.

Här kommer litet fakta om ´Dodong´rönnen, direkt från Mustila.

”Dodongrönnen har styva grenar och luftig krona. De massiva skotten, de stora bladen och blommorna ger ett tropiskt utseende. Växandet startar energiskt mycket tidigt om våren. Medan andra träd ännu sover öppnar sig de stora, klibbiga bladknopparna, de ljust smaragdgröna, blyertstjocka skotten och de stora bladen utvecklas med fart mot en somrig lummighet utan att bry sig om vårens eventuella frost.

Dodongrönnen blommar i juni litet senare än vår egen rönn (S. aucuparia). Den vita blomställningen är uppseendeväckande stor. De breda klasarnas mogna bär är stora, orangeröda och päronformade. Bladen utvecklar i soligt läge en flammande orangeröd höstfärg,

Dodongrönnen härstammar från ön Ullung, som ligger i Japanska havet, 120 km från Koreas kust. Ön har tiotals unika växtarter, en följd av öns isolerade läge samt av att den under den senaste istiden inte täcktes av is.

Det finska namnet ”tuurenpihlaja” har den fått efter sin upptäckare, den svenska botanisten Tor Nizelius. ’Dodong’ är en utvald planta av de frön Nizelius insamlade 1976, den förökas vegetativt och har snabbt blivit ett populärt prydnadsträd.

Sorten ’Dodong’ fick man till Mustila arboretum 1992 som en 90-årsgåva från Sverige och torde vara den första Dodongrönnen i Finland. Trädet växer på Sydsluttningen. Hararna åt genast på den och Axel Tigerstedt gick egenhändigt ut och vaxade de gnagda ställena varefter trädet tillfrisknade snabbt. I skuggan av övriga träd har den dock inte kunnat utvecklas till sin fulla prakt. I Mustila växer även utvalda fröförökade ullungrönnplantor av frön insamlade från träd i Göteborg.

Idag fick vi en timme till på dygnet. Klockan flyttades bakåt, så vaknade tidigt denna morgonen. Skönt att bara kunna ta det lite extra lugnt en söndagsmorgon.

Det ser ut att bli en fin dag idag. Passa på att njut nu!

-malin-